Ekra Gassebol Frykerud Värmland Sverige Europa Tellus Vintergatan Universum

Jag har länge velat åka till "Karoliner monumentet" i Duved. Dels för att det ju naturligtvis är en otrolig händelse i Sveriges historia att en halv Svensk arme frös ihjäl på kalfjället i snöstorm men även för att det skall vara så otroligt fint där uppe. Och när Malin fick en "kajak byggar kurs" i present när hon fyllde jämnt så visade det sig att kursen skulle hållas på Vålådalens fjällstation. Och efter att ha studerat kartorna så kunde jag bara konstatera att Vålådalen låg i stort sett på vägen till Duved. Så det var bara att avvakta rätt dag och tanka upp motorcykeln.

Så utan att berätta för Malin i förväg så gav jag mig iväg uppöver en fin morgon. Färden gick den vanliga utefter 45'an norrut men jag hann väl inte mer än ca 20 mil så började det dundra i magen. Och det blev bara värre och värre så jag tänkte att nu måste jag hitta en mack eller en toalett men det var bara mil efter mil av tät granskog när det plötsligt dök upp en skylt med texten "Brynsåg". Jaha tänkte jag, vad i f_n är en brynsåg? Så jag svängde snabbt av och in på en liten skogsväg och ett par hundra meter in i skogen så stod det ett litet.....

Och gissa om det var efterlängtat. Det låg ett litet övergivet hus alldeles intill men det var ingen hemma att fråga så jag antog att det var ok att låna utedasset. Och det var nog ett av de skönaste utedass jag suttit på på länge. Lagom trasig dörr så att man hade fin utsikt. Och papper hade jag inte behövt ta med för till och med det fanns. Nåväl, efter denna lyckliga stund så gällde det att ta reda på vad en "brynsåg" var för tingest. Och det visade sig att ett brynsåg naturligtvis var en brynsåg. Det vill säga en såg som sågade brynen. I närheten fanns det tydligen sten som lämpade sig utmärkt som slip brynen så någon gång på 1880 talet så hade några byggt denna brynsåg för att kunna tillverka kniv brynen i större skala och det gick så bra att deras alster gick att handla i Åhlén & Holms välkända kataloger. Men har ni svängarna förbi så stanna till vid "Brynsågen i Los"

Så fortsatte turen på underbara vägar, förbi Ytterhogdal och Åre till Karolinermonumentet i Duved. Och gissa om det är häftigt och fantasi eggande att stå där, på samma plats som Svenska soldater år 1718, och försöka att föreställa sig hur det såg ut. Livet, rörelsen, lukterna och ljuden. Och sedan när bar spillror av armen lyckades komma av fjället med livet i behåll. Läs om historien och besök sedan platsen.

Sen svängde jag tillbaka en bit och ut på fjällvägen som ledde ut till Vålådalen. Och gissa om det var härligt att komma mitt ute på kalfjället med motorcykel. Och Vålådalens fjällstation var ju mycket fin den också. Verkar ju att vara precis rätt plats att bygga en "Eskimå kajak"?!?! Men det var vad Malin gjorde här ute på fjället tillsammans med 7 st andra tokstollar eller skall man säga entusiaster. Fina var dom i alla fall, kajakerna fastän dom inte var klädda  än. Skall jag vara riktigt ärlig så var dom nog finast innan dom kläddes. Men se mer om detta på Malins kajaksidor på denna sajt.

Och att Vålådalen var så fint hade jag ingen aning om. Och en mycket intressant historia. Det är många av våra mest kända idrottsmän som svettats uppför dessa kullar. Och efter en kväll med "möe gôtt tjöt" med kajakbyggarna och några pilsner och en god natts sömn så vara det bara att vända kosen hemåt igen. Malin skulle ju stanna ytterligare en vecka och bygga klart sin kajak. Så hur kan man bättre tillbringa sin födelsedag än en heldag på motorcykeln?

Och strax efter Malung, halvvägs till Vännäs så slog mätaren om till 100 000, dvs 10 000 mil. Äntligen. (Nu var det faktiskt så att jag fick köra ett varv på parkeringsfickan för att den skulle slå över men jag ville ju inte riskera att det skulle hända i en kurva där det inte gick att stanna eller fota.)

    Det är vad jag kallar en klockren födelsedag.....

Mycket stolt ägare efter att ha kört Hälge 10 000 mil och med varje meter dokumenterad.

Sen kom Malin hem några dagar senare och skulle prova sin nya kajak och den flöt ju och det såg bra ut. Lite senare gjorde hon också eskimå svängar med den så den verkar vara till full belåtenhet.

Dock så tyckte både jag och Guinness (Ja, det är en hon men vi döpte henne innan vi hade tittat efter) att det är nog säkrast på landbacken ändå. Hon kan få vara där ute så håller vi oss här på bryggan.